Happiness


This is how happy iam right now.


I know this is it.


I FEEL LIKE DANCIN













































17 ÅR, 17 ÅR I STADEN DÄR JAG VÄXTE UPP OCH SÅ, KÄNNER DU HUR FORT DET GÅR?

Ojojoj, vad tiden går fort! 3 veckor kvar till skolavslutning. Å den 1 juni är det ett halvår sen jag träffade min älskling för första gången, dock känns det som igår. Helgen har iaf varit helt underbar. I fredas så planerade och fixade jag och sanna inför the party på lördan, efter det så var jag med min fina. Han sovde här, sen klev vi upp på lördan och han for och körde vattenskoter och jag började göra iordning allt. Sen ringde min fina och bad mig att komma ut till bilen och i baksätet var det en rosa låda med skor i, jag dog 3243494 gånger om. Inte vilka skor som helst heller utan Jeffery Campbell och jag är så jävla kär. Bästa födelsedagspresenten kan jag lova! Ville bara pussa ihjäl killen alltså. Hade på mig dem ungefär hela kvällen, skönaste någonsin!

Men iaf folket började rulla in, vi drack gott och åt gott, och senare på kvällen kom det ännu fler, och vi var väl sådär 16pers. Helt otroligt hur kul jag hade. Hade huset fullt med sovgäster så det var inte så farligt att kliva upp dagen efter. Fick hjälp att städa upp och allt så det var skönt. Nordin, Patrik, Cecilia och min fina sovde här. Även anna och bror. Alla fick som varsitt rum, haha. Vi städade iallafall upp och sen for vi och åt på pizzan. Sen blev det vattenskoter, och bus med volvon i skogen. Vid 17 tiden gjorde jag mat åt oss alla Alex, Nordin, Sandra, Cecilia och bror. Senare for Sandra och Cecilia hem til Vilhelmina.., men hade resten av sällskapet kvar hela kvällen vilket var riktigt mysigt.

Min födelsdagsfest var något utöver det vanliga verkligen. Jag hade så jäävla kul. Alla lekar var roliga, uppdragen och folket. Alla fina presenter även. Fick en jättefin blomma med en jättefin kruka där det stod love på. Saker till håret, ansiktsmask, vin och skor. Så jävla glad jag blev! Älskar mina vänner, min pojkvän och min familj som gjort att jag kunnat ha denna födelsedagsfest. Tack!!!

Dag 14. Min spotifylista

Millan's bra skit!

Dag 13. Min familj

Min familj består av min mamma (Marita Desén) och pappa (Erik Söderström). De har 3 gemensamma barn. Jag, Maria, och Leo. Innan min mamma var tillsammans med min far fick hon 4 barn tillsammans med Bo Sjödin. Mina 4 halvsyskon (jag hatar ordet halvsyskon, vi är inte direkt halva och vi kom faktiskt ut ur samma hål..hahaha) Men det är då Ida, Pia, Malin och Marie. Min mamma är nu gift med (Bo Desén) och han har 3 barn, som är mina styvsyskon. Anton, Crille och Emely. Min far är förlovad med världens bästa bonus mamma (Ulrika Ruston) hon har sedan tidigare 2 barn vid namn Caitlin och Bethany som är mina styvsyskon. Utöver detta så har 4 av mina syskon barn. Ida har Melvin och Elvis. Pia har Moa och Meja, även en till på g. Malin har Kristian och Kevin. & Marie har Kid.

Detta är min familj. En gång för alla har jag suttit och förklarat den så att alla förstår. Jag skulle även vilja inkludera min Farmor och Farfar till min familj, eftersom vi är så otroligt nära allihopa. Farmor och Farfar har alltid funnit så nära vid ens sida, så dem är som 2 extra föräldrar nästan. Men jag kan presentera dem också. Karin och Ingemar Söderström. Världens bästa farmor och farfar.

Jag har även en hund vid namn Rappe och en katt vid namn Tiger. Nu blev ni rädd va?

Dag 12. Mitt favoritställe

Jag vetinte riktigt. Jag älskar Åsele, även om jag verkligen kan avsky det. Alla människor, min familj, pojkvän och vänner gör detta place till stället jag alltid kommer känna "här bor jag" & "det här är mitt hem". Jag flyttade hit när jag var 8år och då var Åsele det värsta jag visste, och jag levde i några år i ett jävla helvete. Skolan gick inte bra, hemma gick det inte bra, min klass och jag kom väl inte direkt överenns heller. Det är som sagt inte kul att komma ny till Åsele. Jag svär. I tredje klass så blev vi indelad i A och B, då hittade jag mina vänner jag kunde lita på och fick mig ett andra hem hos en av mina vänner. Jag är grymt tacksam att jag alltid hade en andra familj att stödja mig på. & min andra hälft som alltid fanns där. Allt rullande på och jag fick gå med min älskade klass tills jag gick ut nian, och under dessa år har jag lärt mig att älska detta ställe. Jag har varit så grymt vilsen och allt det där, haft mina tonårsperioder som inte varit o leka med men jag har klarat mig ganska bra. Jag har inte hamnat i dem värsta situationerna men endå hade jag jobbigt som en up and down tonåring. Ena dagen var bra och den andra dålig.

Nu idag så trivs jag som fisken i vattnet, det gör jag verkligen. Dock är det synd att det finns nackdelar med detta lilla ställe. Indragen ambulans, inte alltid roliga aktiviteter att roa sig med osv.. men det är ju faktiskt vad man SJÄLV gör det till. Man kan inte bara klaga över saker o ting, att det inte händer saker osv.. man kan påverka detta själv. Men man måste ta tummen ur arslet ibland.

Utöver Åsele så känner jag mig hemma i Ö-vik eftersom jag är född och uppvuxen där. Jag har mina rötter där helt enkelt. Min farmor och farfar bor där, mina 2 systrar, kusiner, moster, och många andra. Mina gamla klasskompisar och dagiskompisar. Barndomskompisar helt enkelt. Jag har mitt barndomshus, gården, stallet, garaget, ladan...allt det där som jag alltid kommer att älska. Skogen, naturen, djuren. En lugn plats att komma till helt enkelt och bara va. Umgås med familjen.


Livin the good life

Jag lovar att uppdatera mina vänner.. Om min födelsedag och allt, men har stressigt denna vecka, men jag har en hel del att säga.. nu ska jag ha idrott och inatt sovde jag i Lycksele. Hade pluggkväll, åt ute, raggade moppe och hade jätte roligt med mina brudar och Frida! Min födelsedag var iaf underbar, och alla presenter och folk gjorde den oförglömlig! Jag är så glad. Men jag berättar mer sen.. kan nämna att jag har världens bästa pojkvän och det jag ska få av honom är bara to much, och jag vet att många tjejer skulle döda för det, även jag. Blev en sneak peak va? ;)


Följ mig på instagram #emiliazh


Fullt upp


A little letter to heaven

En av rappes syskon lämnade jordelivet idag. En tjej vid namn Tosca. Hon hade elakartad cancer och fick avlivas akut. Jag har aldrig träffat hunden sen den var valp, men endå blir jag tårögd och får ont i hjärtat, magen och allt. När jag hörde det sprang jag direkt till min fina hund och talade om för honom vad som hänt, han hedde upp huvudet från golvet och sedan ner igen och drog en suck som han alltid brukar göra när han blir väckt, men det var endå som att han förstod. Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan min lilla bebis. Jag skulle gå under om detta hände mig, helt enkelt. Mia hette hon som hade Tosca och hon fyllde år idag 4/5, allt detta hände på hennes födelsedag.  Jag kan förstå att hon aldrig haft värre födelsedag. Tänker på henne. Det är hemskt. Dock är det bara hundar och inga människor men det får en endå att bli ledsen, och ont i hjärtat får man. En hund är också en del av ens liv. Rappe är en så stor del av mig så den dagen han försvinner ifrån mig, då ska han vara gammal och grå, men endå... tårarna kommer falla då.


Rappe längst upp, Tosca längst ner.


Se på mig nu, ingenting är tack vare du

Sitter här i mitt nystädade rum en fredagkväll för engångsskull. Min pojkvän ville (inte oväntat) se hockey ikväll, men jag kände faktiskt för att inte följa med. Iblan kan det kännas som man är den där flickvännen som måste följa med överallt osv men det är inte så, men hockey är väl kul.. men ikväll hade jag lite saker o göra. Så jag tackade faktiskt nej. Känns skönt på något sätt att vi faktiskt kan göra saker på egen hand och att vi inte är fast klistrade i varandra, även fast vi ganska ofta är med varann och med tanke på att vi bara träffas på helgerna så gäller det ju att ta vara på det. Är helt galen i denna kille alltså så visst skulle jag kunna vara fastklistrad i honom 24/7. Haha. Ikväll när jag kom hem så var jag och Bo och handlade, sen åt jag middag, och städade mitt rum tillsammans med lillasyster Emely. Tackar henne så himla mycket för hjälpen. Gjorde sedan mina naglar och sen gjorde jag och bo 4 tårtor. Hoppas på besök imorgon tydligen, haha. Jag dekorerade gräddtårtorna och dem blev fantastiska helt klart.

Just nu sitter jag och lyssnar på musik och smsar med Cecilia om hur mycket jag saknar henne. Det är en tjej som verkligen tagit mig med storm. Träffade henne för första gången på nyår, och nu har hon så stor plats i mitt hjärta. Vi har redan sjukt många minnen, och det kommer bli flera. Vi blir helt galna tillsammans och vi har alltid roligt. Jag skulle kunna säga det mesta till henne, och hon vet redan mycket om mig och jag är inte den som inte säger vad jag tycker om folk. Detta är en så himla fin tjej, som för det mesta har ett leende på läpparna. Hon sprider en sån energi runt sig, så jag blir alltid glad! Första gången vi träffades så tröstade vi endå varandra när vi var ledsna, jag kramade om henne när hon grät och sen dess har jag aldrig kunnat släppa denna fina vän. Det finns anledningar som gör att vi ínte alls skulle ha varit vänner överhuvudtaget, det finns anledningar till att jag inte ens skulle vilja kolla åt hennes håll, men så är det inte konstigt nog och det var inte så heller. Jag bestämde mig den kvällen 31 December att släppa precis allt som hade med mitt förflutna att göra, allt som hade sårat mig, allt som gjort mig ledsen, fått mig att må skit, fått mig från toppen ner till botten igen. Jag bestämde mig den kvällen att glömma allt. Med något års bearbetning på något jag aldrig skulle ge mig in igen så gjorde jag det och det var bara så fel. Det blev bara så fel. Men jag valde vänskapen före allt annat, och jag är så jävla stolt över mig själv. För jag vet att jag hade inte mått bra idag, om jag inte tog hornen i näven och dumpade det förflutna, det jag kommit över som mitt 14-15 åriga jag. Jag valde att tänka på mig själv förengångskull och där fanns det underbara vänner att ta till mig. Dock är det synd att jag på denna resa förlorat min andra hälft, en familjemedlem, en syster. Jag har mått s-k-i-t rent ut sagt och jag har bara lutat mig åt personer som kommit fram till mig, för jag hade ingen energi då att höra av mig till någon och berätta. Det blev dem som kom till mig som jag umgicks med och som fick mig upp igen. Jag anklagar ingen än mig själv. Men jag har haft det upp och ner hela tiden, och orden som kom ur min mun om att någon förändrats, det var lögner, jag kände bara att detta är fel och det här var jag förut, nu lägger jag allt som har med den här personen bakom mig. Ett nytt liv fick helt enkelt börja. Men det var jobbigt. Dem som fanns för mig under denna upp och ner period var Hugo och Sanna. Dem fick mig upp igen, och därefter kunde jag öppna upp mig för andra. Då träffade jag Cecilia, Lina, Sandra, och många andra. Då tänkte jag att nu är det min tur att börja ett nytt liv, och det nya livet fick börja med dessa fina brudar.

Utan alla dem jag nämnt har jag absolut inte träffat Alexander, för då hade jag hade inte tagit mig ut och firat nyår den 31 December utan alla dem. Konstigt hur allt kan vara. Men nu är jag lycklig. Jag har vaknat upp ur min dvala som jag länge levt i. Jag ska aldrig mer hamna där, för det är hemskt..när du inser att du inte vet själv vad du gjort i ett helt år, du kommer inte ihåg, ingenting alls.

Om mindre än en timme så fyller jag 17år och jag känner att det var på tiden! Jag är beredd på att gå in i livet, ett år äldre, och ett år klokare. Jag är så mycket mognare än vad jag var förra året. Mycket har hänt med mig det senaste året. Jag är inte längre osäker, jag vet vad jag vill nu. Ingen kan bestämma över mig längre. Nu ska jag leva mitt liv med mina fina vänner, min pojkvän, min familj och min släkt! This is it! 1år kvar till körkort, krogen och myndig!? Mammas lilla bebis ska bli vuxen... shit det är jag inte beredd på än iallafall. Vill helst vara ung livet ut.










Dag 11. Min favorit musikvideo


Jag skojjar inte.

Dag 10. Någon jag kan berätta allt för

Min mamma. Vi pratar om nästan allt. Vi är väldigt nära varandra, och det känns jätte bra. Finns inte så mkt mer att säga. Vi har alltid kunnat prata om allt, och haft den relationen till varandra. Även om saker känns jobbiga så berättar jag det för min mamma. Hon förstår mig alltid och stöttar mig i det mesta. Hon är bäst, förösk och överträffa det!


RSS 2.0